Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(246 )
Zug, Glarus och Appenzell. Ly den som har
mer, än han behöfwer, är rik, och den som
kan tänka, tala och arbeta för sig sjelf, är fr.
Förnöjsamhet och frihet äro lifwets sama
kryddor. Detta så sällsynta och lygdliga sj§
lens tillstånd, hwari man kan säga: jag har
nog, är den punkt, hwarifrån all lifwets
philosophi utgår, och till hwilken den åter
föres. Icke i det myckna, utan i
tillfredsställelsen med det, man har, består all lyeå
fa. Kommgar och Furstar kunna alldrig wan
ra rätt lycklige, emedan de alltid känna ett
behof af mer, än de ega, och alltid uppfordrag
att göra mer godt än de werkeligen kunna.
Gemenligen wilja menniskorna synas
bkligare, än de äto, och allt det, som afbryler
denna irring, Åsså* de som ett werkiligt
ondt. Men är du i någon mon wocklig, sä
lät det alltid wara din första omsorg, att
ingen, utom dina förtrognaste wänner, får
kunskap derom. Undangöm för werldens ögon
allt, hwad du har och njuter; ty i
ensamheten, kommer sällan afunden, och der kan du
ostörd niuta din lycka.
Den som har få behof. har alltid nog.
*Jag är nöjd, skref Petrarcha till sine wåän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
