Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 241t ]
ner, Kardinalerne Tadeirand och von Bologne;
jag åstundar ingen ting mer, jag har satt
gräns för mina begär. Allt hwad man
behöfwer, för att lefwa, har jag. Cincinnatus,
Curius, Fabricius och Regulus woro ej så
rike, som jag är, sedan de besegrat hela
nationer, och fört Konungar i triumf. Alldrig
skulle jag anse mig rik, om jag wille öpna
vassionernas dörr. Yppighet, ärelystnad och
girighet känna inga gränsor. Girigheten är
en bottenlös afgrund. Jag har kläder, att
betäcka mig med, hästar att nyttja, land att
nedlägga mig på, att spasera på, och
begrafwas uti efter min död. Hwad mer hade en
Romersk Kejsare? min kropp är frisk; och
späkt genom arbete, agerar han mera
harmoniskt med själen. Jag har alla slags böcker;
de äro en owärderlig skatt för mig; de
berusa mitt sinne med en förnöjelse, som alldrig
förwandlas i ledsnad. Jag har wänner, dem
jag betragtar såsom min dyrbaraste egendom,
blott deras råd ej åsyfta förstörandet af min
frihet. Jag wet af inga andra fiender, än
dem, som afunden skaffat mig. Jag föragtar
dem innerligen; kanske wore det ock skadligt,
om jag inga hade. Bland mina rikedomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
