Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(270 )
la lif. För werldsmannen är dess gebit fult
af tomma och rysligt wilda utsigter, fullt af
bullrande och oroliga uppträden; man ser der.
inne blott winberg och öfwerflödiga bord,
lättsinniga dansar, här och der sjukhus, grafwar,
på hwilka wissnade rosor stå, och buskar, i
hwilka kärlekens sängare uppsöka sina
originler. Men för den, som afskyr hwarje djurst
njutning, hwarje oädel wällust är sinnlig fön
röjelse af högre natur; den är ljuf och ädk,
oskyldig och ren, waragtig och stilla.
All den wämjelse, som öfwerflöd wäcktt
förswinner wid landtlifwets enfald. Man får
der njuta helt andra känslor, än i werldej;
fkänslor, som äro renare och friare, icke bor
skämde af öfwerflöd och en ständig mätthet
Då Petrarcha en gång bjöd sin wän, Cardis
nalen Colonna till sig i sin ensamhet uti
Baucluse, skref han till honom: föredrager du
landets lugn för stadens buller, så kom hit,
för att njuta det; men förskräcks ej för nin
enkla landtföda och för min hårda bädd.
Konungarne sjelfwe wämjas stundom wid det
kräseligaste bord, och befalla tarfliga rätter.
Ombyte roar dem; en afbruten förnöjelse blir
alltid myckt lifligare. Men tänker du annor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
