Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 151 )
unda, * hindrar dig ingen ting, att medigga
bättre spis, win ifrån Vesuvius, silfwerfat,
och allt det, som retar dina sinnen? i
anseende till det öfriga är jag din man. Jag låfwar
en grön torfbädd i trädens skugga, en consert
af näcktergalar, fikon, drufwor och watten
hämtadt ur kalla källor, korteligen, all den
rena förnöjelse, som naturens händer erbjuda.”
Hwem skulle ej gerna bortbyta de lyckans
förmoner, som alldrig tillfredsslälla hjertat,
mot dem, som fylla det med förnöjelse! när
man någon gång gifwer sin bildningskraft,
sin smak, och sina böjelser en förändrad
rigtning, finner man en ständigt ny och okänd
njutning af den fröjd, som ej störes af oro,
af den wällust, som ej åtsöljes af ånger. De
förslöade sinnena upplifwas till ny njutning.
Foglarnes quitter och wattnens sorl äro långt
angenämare än operasång och den konssigaske
harmonimusik. Den blå himmelen, det klara
wattnet och de mossiga bergsklipporne äro
skönare föremål för ögat, än assembleer, baler
och supeer. I ensamheten wänjer man sig
lätt wid det, som tillförene war odrägeligt, och
i enfaldens och oskuldens sköte nekar man sig
gerna alla fåfänga nöjen. Petrarcha skref i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
