Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 252)
från Baucluse till en af sina wänner: jag
srider här emot min kropv; ty han är min
siende. Mina ögon, som lätit mig begå så mån
ga dårskaper, se nu endast en torr, fil, sh
bränd quinna. Hade Helena och Lucretia sedt
så ut, så skulle hwarken Troja blifwit i asfsa
lagd, eller Tarquinius förjagad ur sitt rike;
men derför kan ock ingen wara trognare,
ånmjukare och arbetsammare, än hon. Hela da
gar tillbringar hon på fältet; hennes härdade
hud trotsar sielswa Sirii brännande hetta.
Oagtadt jag eger wackra k äder, nyttjar jn
dem alldrig. Fag skulle anses af dig sör en
Åkerman eller en Herde; jag som förut bar
så utsökta kläder. Men samma orsaker, sam
då söranledde mig till det ena, föranleda niz
ej nu till det andra; bojorne som fjättrade
mig, äro sönderbrutne, de ögon, som jag
wille behaga, äro tillslutne, och wore de änm
öpne, så skulle de kanske sakna det wälde
åwer mig, som de då ägde.””
Ensamhet skingrar all fåfäng äregirighet
i hjertat; ty den afkläder jordiska egodelarne
den falska glans, de lånat af inbillningen.
Wan wid landsbygdens nöjen, och kall för
allt annat, finner en wis man spsslor och be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
