Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
* 23590)
nom sällan, och wistades endast på kort tid
hos honom; andra gingo af kristelig kärlek
till bonom, såsom man går till sjuka och
fängna menniskor. Han skref till sin wän Philip
von Cebessole, Biskop af Cawaillon, som då
war i Ncapel: : v”andre måga söka
förmögenhet och anseende; de måga wara Furstar och
Konungar, jag will ej missunna dem det.
Jag är Skald; det är nog för mig. Och du,
Biskop, will du alltid så kringirra och alltid
wara i full gång? Du känner Furstarnes
håf, de ränkor, man der hopspinner; de
sorger, som der möta, de faror, man der löper,
de stormar, som der hota. Wänd duåter till
din församling och i stillheten. Du kan göra
det med ära, då lyckan ännu ler för dig. Här
finner du allt, hwad du behöfwer; lämna öf
werflödet åt de snåla. Hafwe wi inga
tapeter, så äre wi likwäl bequämligt klädde. År
wårt bord ej kosibart, så hafwe wi likwäl att
lefwa af. Wåra sängar äro ej betäckte med
guld och purpur, men wi såfwe så mycket
bätre. Dödsstunden nalkas, och råder mig att
sätta gräns för mina utswäfningar. Nu är
min enda förnöjelse, att sköta mina trägårdar.
Jag planterar deri fruktträn, som skola betäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
