Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 260 )
mig med sina skuggor, då iag fiskar under
mina klippor. De träden, jag har, äro gam,
la, och måste ärsättas med andra. Säg ti
ditt folk, jag ber dig, att de medtaga ifrån
Neapel mina persike- och päronträn. Jag an
betar för min ålderdom och för kommande
glada dagar, dem jag ej will dela med någon
annan, än med dig. Detta tillskrifwer dij
midt i skogen, Eremiten wid Sorgue.”
Ensamheten skulle ej skänka oss alla des
fördelar, om wi ej der förjagade den
dåraglga tanken att wilja förbättra wår lycka. Å
mer man eftertänker allt det, som kunde wan
bättre, desto mer förgäter man allt det
9odsman har. Den som alltid ser tingen i wer
den på den dåliga sidan, som will att allt dtt
som är orätt, och måste blifwa orätt, slall w
ra rätt, förlorar derigenom många nöjen;
ty utan det stora antalet af skefwa
hufoolden wore lifwet ej till hälften så roligt.
Ett medel till tillfredsställelse är det wen
keligen, om man anser allt i werlden
sådasom det är; eller med en berömd tysk Phill–
soph antager till grund moralen, att man
måste göra så mycket godt, som möjsigt, og
för öfrist nöija sis med nsens inrätming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
