Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 266)
An når man långtar efter bref ifrån aflägsne
wänner. Genom dessa yhantasiens angenäma
konster, dessa smickrande, i ensamheten
uppfunna, bedrägerier, skapa wänner en werld sis
emellan, deri de lefwa osyn ige med
hwarandra, om de ock äro åtskilda genom haf, oh
den ene ej mera hörer stämman, eller gången
af den andre, som han i så hög grad äslskar,
Wänner, som ödet åtskiljt, rena och förd.
la ingenstädes så kraftigt sina känslor st
hwarandra, som der ingen ting störer denm
ljufwa erinran, och der werlden ej tränger
sig emellan deras hjertan. Ett ömsesidigt
dåligt lynne och missnöje, hwaruti werldsbullret
och en hop små tillfälligheter kunna försäla
sinnet, göra ofta de ömaste Själars sammam
lefnad mindre angenäm. I dessa olydksalig
ögonblick tänker man endast på hwad den ena
icke är för den andre, och icke på hwad man
i alla wigtiga lefnadsförhållanden, warit, samt
på hwad man ännu i denna stund och allid
skulle wara. Han, som med sin kärlek hittis
dragit mig till sig, stöter mig i dag genom
sitt dåliga lynne tillbaka; och huru mången
glad känsla, buru många ljufwa
lefnadssfunder gå ej då förlorade, när jaa ej alllid ssö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
