Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 269)
petrarcha log åt dessa föreställningar, och
sade: ”dessa menniskor hålla werldens nöjen för
fitt högsta goda; de kunna ej begripa, att man
kan wara dem förutan. Jag har wänner,
hwars sällskap är mig högst angenämt, de äro
från alla länder, af alla tidehwarf. De
hafwa utmär kt sig i krig, statsärender och
wetenskaper. Med dem kommer man lätt öfwerens;
de stå alltid till min tjenst. Jag låter dem
komma, och afwiser dem, så ofta jag will.
De blifwa alldrig beswärlige, och swara mig
alltid på mina frågor. Några förtälja mig
forntidens händclser, andre upptäcka för mig
naturens hemligheter. Dessa lära mig att
lefwa dygdigt och d lungt. Andra förjaga,
genom ett muntert skämt, mina bekymmer, och
roa mig med sitt snille. Några göra min
siäl skiclig, att tåla allt, att sätta gräns för
min önskan, och att föredraga mig sjelf.
Korteligen, de öppna wägen för mig till hwarje
nyttig wetenska p och konst; och jag anförtror
mig åt dem i hwarje bekymmer. Till
beköning för så stora tjenster, fordra de ingen
ting amat, än ett wäl tillslutet rum i en wrå
af mitt lilla hus, der de kunna wara i
säkerhet för maskar, De göra mig stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
