Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å270 ]
sällstap på fältet, hwars stillhet de älsfka
längt mer, än städernes buller.”
Kärlek, denna kosteliga Himlens skint,
denna lyckliga ömhet, som med så saliga
känslor fyller hjertat, tyckes förtjena ett utmärlt
rum bland ensamhetens fördelar, om man i
ensamheten så omgås med den, att den kan
bidraga till wår sällhet.
Kärlek står gerna i förening med
anblieatTen af den sköna naturen. En härlig utsgt
ingifwer känsliga Själar äfwen så wäl kärlef,
som hwarje annan angenäm känsla.
Owinnohjertat smälter mycket lättare, i stilla skuggor,
på höga bergsspetsar, eller i den dystra
slllheten af en skön natt; och då starka skakningtt
alltid hafwa en starkare werkan på den swagan
re delen, så bemägtigar sig hänryckningen sört
eller senare, quinnohjertat.
Fruntimren hafwa onekeligen en 2
känsla af den rena och stilla njutning, som
landtlifwet skänker. Helt wisst intagas de met
af ensama promenader, af den uppfriskande
kplan i skuggrika parker; med stilla förtjuk
ning beundrar deras känsliga själ naturens
storhet och skönhet. Många hjertan, som i
staden syntes obewekliga, öfwerwinnas kanse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
