Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 272)
ende bygder, der en ensam Herdinna med
ömbet trycker det späda barnet till sitt bröf,
för att meddela det den rikedom naturen
henne gaf, under det den ömtälskade wid dess
sda sönderbryter ett stycke hårdt och swart brös,
och befinner sig hundra gångor lyåli gare, än
den störste wällusting i siaden. Intager
särlek en man af förstånd, så är hans känsla för
det höga och sköna i naturen längt djupare
och lifligare. Kärlek är den passion, som,
ädelt rigtad, höjer och forädlar mer än allt
annat menniskosjälen; äfwen för den, som nag
turen ej synnerligen gynnat, är den en modet
till stora företag.
FEärlekens angenämaste erinringar
återifwas i ensamheten. Den första rodnan, den
sönsta liufwa handtryckningen, den första harmen
öfwer den elake, som med sin beswärliga
nåtwaro afbröt de öma samtalen, lämna efter sig
outplånliga intryck i i sinnet. Ofta tror man
att tiden redan utplånat dessa så himmelsta
fänslor; men här gifwas driffjädrar, som läm
ge förblifwa innom oss owerksamme, och som
wid en yttre gynnande anledning åter wisa
hela sin 2 2 äro alla
tänsser
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
