Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C(†273 J)
känslor af wår första ungdom, och i
allmänhet alla erinringar om den första kärteken,
hwars hela lycka wi så gerna återkalla i
minnet. Ewig förblifwer åtankan af kärlekens
högsta förtjusning, hwilken ät, såsom en
kännare mycket träffande säger, det första lyckliga
rönet, detta obeskrifligen ljufwa ögonblick, då
båda de älskande märka, att de älska
hwarandra.
Den, som i stillheten gerna tänker på
kärleken, hwars ljufhet han erfarit, återfinner, i
minnets outtömliga källa, de angenämaste
njutningar. Herder säger, att han ej wet,
hwilket Afiatiskt folkslags mythologie det är, som
så indelar sina älsta tiderymder: att
menniskorna, som ännu woro himmelska andar, haa
de i årtusende först genom blickar älskat
hwarandra, sedan genom en kyss, och sluteligen
genom ett blott widrörande. Denna ädla och
höga kärlek kände Wieland i sin eldigaste
ungdom för ett skönt, känskofullt och älskwärdt
Fruntimmer i Zzåärich; ty detta stora snille
weste wäl, att kärlekens hemlighet, på wisst
sätt, bortdör redan i första kyssen, i första
sucken. Då jag en gång frågade detta fruntim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
