Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 274)
mer, när Wieland för första gången kysst
henne, gaf denna älskwärda Dame mig till swar;
att Wieland först efter nära fyra års
bekartskap kyste — hennes hand.
Men unga personer älska i sin ensamhet
ej alltid så idealiskt, som Wieland.
uppmärksammare på alla sina känslor; ickej så
fhntrogne med sin methaphysik, och mindre
sönströdde af göromål, känna de i stillheten
myket tidigare den allmänna driften till förening.
Ett mig bekant fruntimmer lefde i en djutz
ensamhet wid Genfersjön. Hon hade tre
dölrer, alla rätt täcka Brunetter, rätt sköna ogh
älskwärda. Den äldsta war fjorton, och den
yngsta nio år gammal, då man skänkte dem
en gång en tam fogel, som hoppade fritt hen
dagen i deras rum. De unga flickorna, son
ej hade annat nöje, eller annan sysselsältning,
lågo på knä, och höllo orörlige hela timmat
emot honom ett litet stycke biscuit, i hopp, all
lIoca sin lille älskling till sig; men knapkt
bade den skälmen tagit biscuit-stycket, förrän
han flög ifrån dem. ÄÅndteligen dog foglen.
Ett är derefter sade den yngsta dottren iill
sin mor: ack, den lille söte foglen, mamma,
kunde wi blott få en annan igen! Nej sdl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
