Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(277)
före eller efter hans tid på grekiska, latinska
och toscanska språken. Det öma och rena
hjertats språk kände endast Petrarcha, och
förenade med de trenne gracerne den fierde,
eller anständighetens.
Men äfwen i ensliga landsbygder, på
gamla romantiska slott, och i den yrande
ungdomens eldiga bildning öfwergår kärleken ofta
till det mest öfwerdrifna swärmeri. Religion,
kärlek och melancholie frambringa hos eldiga
menniskor en slags hög och orimlig blandning
af känslor i hjertat. Den eldige ynglingen
tager texten till sin första kärleksförklaring ur
uppenbarelseboken. Under det han fordrar,
att hans älskarinna ej skall wisa en glad mine
mera, emedan kärlek ej kan wara annat, än
en ewig melancholie, och han wore färdig, att
sjelf uppgifwas af kärlek: så ser hans
upphettade inbillning i henne ett mönster af alla
fullkomligheter. Båda dessa änglar älska ej
hwarandra mer på deras urgamla slott, såsom
mindre rena och ädla själar älska; deras
obegripliga känslor taga ock en owanlig riktning.
Den unge älskaren är bland klipporna, i
stillheten af en skön natt icke blott en mild, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
