Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 478 2
nuftig och ärbar man; han är en Gud. 7)
Hela sitt wäsen anser den swärmande
älskarinnan för ett kärlekens tempel, och sin
kärlIek till den älskwärda ynglingen för en
unflytning, för en del af Gudomen. Sjelfwa
skiljsmässan förmår ej att åtskilja sådane
älskare; de skrifwa ifrån hwarenda poss-station, ok
iagttaga hwarje tillfälle, att tala eller höra talas
om hwarandra; alla sommarfoglar, alla luftens
fjädrade sångare, inblandar hon i sin Noman,
AÅlt har för henne fått ett helt annat
utseende, kanske med undantag af hennes Herr man,
Sinnena hafwa ingen del i hennes kärlek,
pwilken hon anser för en förening mellan
sjlar. Hon rycker jorden från sin bana, och solen
från sin axel, för att bewisa, att allt, hwad
hon gör och will, är rätt; för sig och sin unga
älskare skapar hon en annan natur, en
andewerld.
”Åe F fsärleten tommit till sin högsta höid, siger
Rousscau, anser den ssitt föremål fullkomlat
Det blir då dess afguda bild; den höjer det til
bimlen; och liksom gndaktighetens hänryckuing
lånar kärlekens språk, så lånar kärlekens häL-
ryckning gudaktighetens. Den ser sendast
VWaradiset, änglarne, de heliges dpguer, den- sfsi
seningene glädje.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
