Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 286 )
underhålla, förskaffade dig så mycken
förnkjelse? Huru kan du lefwa skild ifrån Lauts,
som du så ömt älskade, och som din bortgång
oroar 2” 3
petrarcha swarade: Förgäfwes användet
du all möda att få mig tillbaka; det är min
fasta föresats, att blifwa här jag är. Hie
har jag ankrat så sast, att hwarken Rhomt
med hela dess wåldsamma magt, eller din wå,
talighet kunna härifrån fördrifwa mig. Får
att öfwertala mig till att ändra denna söia
sats, föreställer dur mig mina ungdomswillor,
hwilka jag borde rgäla; en kärlek, som jag
endast genom sloten kunde öfwerwinna; oh
fåfänga behag af en förgängelig skönhet, sam
för mycket sysselsatte mina tankar. Nu är ej
tid mer att tänka på alla dessa dårskaper; jn
har lämnat dem efter mig, och skyndar no
stora steg till målet af min bana. Wigtigar-
och alfwarsammare saker syhelsätta mig no.
Himlen beware mig, att, dugt dina trolöst
råd, åter wilja kasta mig i kärlekens snata,
och återigen böja mig under ett så wäl kändl
ok. Kärlek kunde anstå nig, som Yngling
men nu rodnar jag öfder att wara ett åtlöje
för werlden, och att se huru man pekar pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
