Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 288)
gåna till ån wän, Wilhelm von Pastrengo:
*då jag såg, att intet annat botemedel gafs
för mig, än att lämna Avignon, så beflöt jag
göra det, oaktadt mina wänners försök, al
awarhålla mig. Deras wänskap ökte blott mu
orda. Jag har begifwit mig i en samhet, föt
att söka en tillflyktsort emot lifwets stormat,
och förrän jag dör, ännu lefwa för mig sef
Jag såg mig redan nära målet; med
obeskrifnlig förnöjelse kände jag redan mitt sinne mykt
friare; detta lif tycktes mig wara en afbildafd
saligas lif i Himmelen. Men se, huru stor wa
nans och kärlekens magt öfwer mig ärz ig
återwänder ofta till Åvignon, utan att hafoa
något att uträtta i denna förhatliga sid,
Zag återkastar mig sielf i snaran, som aå
gång fångat mig. Jag wet ei, hwad wild
det är, som drifwer mig ifrån min lugm
hamn, ut på detta stormande haf, der jag s
ofta lidit steppsbrott. Så snart jag är i Njz
non, tror jag mig wara på ett skepp, som å
ett lekwerk för storm och wåg. Jag ser
Hilen i låga, hafwet i uppror, och endasi ks
por omkring mig. Döden swäfwar för mim
8on, men, grymmare än döden är det nis
warande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
