Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(289)
warande lifwet, och frugtan för det tikommane
de.”
Pastrengo swarade, såäsom en wän,
hwilken icke blott weste, hwad Petrarcha gjorde,
utan ock wille låta bonom känna, hwad han
alltid skulle göra. ”Med nöje, sade han,
förnimmer jag, att du uppbrutit ditt fängelses
dörrar, krossat dina bojor och sönderslitit dina
band; efter en wåldsam storm har du
sluteligen hunnit till den efterlängtade hamnen, der
du tillbringar ett lungt lif. Jag ser allt, hwad
du gör i Vaucluse. Med första
morgonrådnan, uppwäckt af foglarnas sång och din källas
sorl, bestiger du din, ännu af dagg fugtade
kulle, och skådar derifrån, under dina fötter,
sköna frugtbara fält, och hafwet, kanske betäckt
med skepp. Din skriftafla har du ständigt i
handen, för att i hwarje ögonblick uppteckna
dina tankar. När solen höjer sig öfwer
horizonten, går du in i ditt lilla hus för att taga
en tarfwelig frukost, och öfwerlämna dig åt en
kort sömn. För att undwika den starka hettan,
begifwer du dig ned i dalen, der din
kosteliga källa utgjuter sina kringspridda wågor
bwilka, med ett förskräckligt buller, störta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
