Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 292)
ned för küpporna, och dana den sköna sloden,
som wattnar dalen i Vaucluse. Jag
föreställer mig den rysliga hålan, hwars låga och
stilla watten stundom tillåter dig gå dit in,
och der man i den starkaste sommarhettan
andas en sä frik luft. å dema grotta, som ne
digt hwälfwer sig öfwer flodens crystall, ser
jag dig sitta i skuggan, med ögonen hwilande
på det förtjusande skådespelet. Jag ser hurn
din inbillning lifwas, bhuru din själ höjer sö,
och skapar mästerstycken. Fordiska egodelat
betragtar du då, såsom hastigt förbilande
skugger, och uppoffrar dem åt ett nyttigi anwh
dande- af din tid. När du åter lemnar grot
tan, är din triflafla full. Men tro ej att du
ensamt niuter din själs skatter; min ande
som alldrig öfwergifwer dig, delar med
didenna nyttiga och angenäma njutning.”
Sd;ådan war den lycka som Petrarcha njt
i Baucluse, midt under så många faror. En
allt för otålig kärlek kan ej skaffa oss den; men
en wäl anwänd ensamhet skingrar alla
bekymmer, och ersätter förlusten af alla nöjen. Nej
för den olycklige älskaren är ej allt der
förlordt, som i ensamheten kan återge lifwet wän
de. Han tänker utan oro på kärlekens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
