Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 291)
swunna glädje, en glädje som alldrig
återwänder. Det kommer en tid då han skall
upphöra att gråta, och att lida, och då han på
dödssängen med lugn skall säga: Älskade, när du
fär höra mitt öde, så förtjenar wäl en sådan
färlek, som min, en tår, en suck från hjertat;
men glöm mina fel, lät mina dygder lefwa
med dig, men mina dårskaper med mig dö.
uurnder denna strid med kärleken war det
som Petrarcha steg till en sådan höghet,
förwärfwade en sådan bildrikhet hwaraf hans
arbeten flöda. Yå samma tid war det ock som
han wann ett inflytande på sitt tidehwarf, som
ingen af wår tids lärde, icke en gång innom
sitt eget land, kunnat ernå; med den största
lätthet öfwergeck han från kärlekens griller
il alfwarsamma yrken, och kunde, när
omstänbigneterna så fordrade, fatta ett wågat beflut,
och utföra ett modigt företag. Petrarcha, som
wid en quinnas fötter gret, suckade och quidde
som ett barn; som för Laura skref blott
wekliga och rörande quäden, dem kärleken ingaf
honom; skref, så snart han wände ögonen till
Rom, bref som buro stämpeln af den gamla
romerska frihetsandan och den mest manliga
och dierfwa slil. Konungar glömde att både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
