Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(277)
forwandlas då i en ljuf 2 i
angenåma smärtot.
Ofta inger ensamhet i den spädaste
ungdom en ljuf melancholie. Unga personer, från
femton till sexton år, af stark känslofullhet
och liflig bildningskraft, erfara denna ljufwa
melancholie, när de känna kärlekens wärkningar.
Öfwerallt söka de då kärlek, andas endast
kärlek, och finna den likwäl icke. Ofta såg jag
denna melancholie utan något tecken till
sjukdom. Den anföll Rousseau i Vevay, då han
geck wid de sköna stränderne af Genfersjön.
yq-itt hjerta, sade han, hängaf sig åt tusen
oskyldiga drömmar om lycksalighet; jag wille
smälta af ömhet; jag suckade och gret, som ett
barn. Ack! huru ofta stadnade jag ej, för att
lemna mina tårar fritt lopp; jag satte mig
på en stor sten, och såg dem med 2
nedtillra i wattnet!”
Äfwen jag skref ej dessa rader, utan tårar,
dem ett ljuft minne framkallade. Ofta i mitt
siuttonde år, kringjagad af en dylik oro i mitt
inre, satt jag, i de fredliga skuggorna wid den
stöna stranden. Kärlek war min enda känsla:
oth fänlek är under träden wid Genfersjön så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
