Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 298)
luf :” Ensamneten har botemedel dersöt;
men i detta tillstånd will man ej gerna söka
det. Att lida så angenämt; att wara sorgsen,
utan att rätt weta hwarför, och likwäl ge
ensamheten företräde för allt; att gerna wara
ensam wid en klar sjö, på brandta klippor,
i diupa lloftor, i dystra skogar; att blott
sinna nöje i dessa naturens leende och höga
skönheter hwilka werldsmannen föragtar, blott
önska en enda warelse wid sin sida, med
hyilken man kan dela alla sina känslor; och i dess
stöte förgäta hela werlden; detta är ett tlll
stånd, som hwarje Yngling måste önska siz
innan åldren gör honom oskicklig dertill. *)
*) Ingen Schweitzare eller fräåmling med känsa
såg de herrliga stränderna af Genfersjön, det
higa skådespel, som naturen der framställer, og
den wida och majestätiska horizonten, som
begräsar denna stora wattenyta, utan att kånna en
öm rörelse; men ingen lemnade ock denna herrlui
ga natur, utan att känna sitt hjerta wid sssa
blicken, som han kastade på de älskade föremå
len, likaså oroligt, som, då han måste lemna ehh
ömt älskad wän, hwilken han ej hoppas att si
återse.
*) Denna anmärkning af Petrarcha är ganska
törande och sann; IIlos annos egi tanta in re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
