Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(83e3 )
ränger till hiertat. Mannens sjukdomar
deremot tilltaga långsamt, slå djupa rötter och
gifwa ej wika; för att häfwa dem, behöfwer
man kraftigare medel, och en orubbelig
ståndagtighet. Swaga försök duga icke tär. Man
kan ej lofwa sig någon lycklig utgång, om
man ej försöker allt, bwad själen förmår
öswer kroppen. En stor själ höjer sig ofta öfwer
det största lidande, och är en mägtig sköld
emot alla ödets slag. Den trotsar och
föragtar allt det, som retar och förtär en låg och
swag; stolt bortwänder den ögonen ifrån allt
det, som är, för att endast se det, som skall
wara. Den lika så säkert skall återupphjelpa
kreppen, hwars wärkningsmedel den är, som
en swag i grund skall förstöra sin.
Det hufwudsakligaste är att alltid lefwa i
en wärkningskrets, som är afpassad efter ens
egen särskildta natur. Spelbord, stora
måltider och assembleer äro för de flesta memiskor de
utsöktaste nöjen. Men den, som älskar ett
stilla lif, emedan han känner dess fördelar,
finner i ensamheten endast vnätins och nöje för
fimie och hjerta. gäng Å: m
Ålla dessa betragtelser öfver ansanbeters
fursdor för hjertat leda mig sluteligen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
