Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”* 319)
att beklaga sitt öde, i landsflögt, fullt
öfwertygad om fördelarne deraf för ett jerta, som,
yå aflägse stränder, endast kunde finna lugn,
då det i Rom, wid den ständiga anblicken af
en olycklig stat och en döende republik, alltid
stulle blöda. **
Med samma föragt för sin tids tänkesätt
och seder aflägsnade sig Rutilius från det
förderfwade Rom. Han hade förswarat Asien
emot General-paktarnes prejerier. Detta
ädelmod satte ridderståndet i harnesk emot
honom, och af lika så föragtliga skäl feck han
Marii parti emot sig. Den oskyl digaste mannen i
staden blef anklagad, att hafwa låtit besticka
sig; den dygdigaste medborgare blef kallad
till rätta af den nedrige Åpicius.
Upphofsmännen till de falska beskyllningarne blefwo
Rutilii Domare, följakteligen afsade de den
orättwisaste dom öfwer honom. ÅKnapt wille
han förswara sig emot dem; han sökte en
tillflygtsort i Orienten, der man med wördnad
emottog den aktningswärde Romaren, hwars
förtjenst hans otacksamma fädernesland icke
förstod att wärdera. Då hans landsflygt
upphörde, wisade han en ännu tydligare
likgillighet emot sitt fädernesland derigenom, att han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
