Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 3200)
efter återkallelsen, icke allenast iäés begaf sig
till Rom, utan aädnads * ännu mer
derfrån. ftt
Bland dessa exempel ** lugne och
wollige Landsflygtingar är Cicero, som bekant är,
ett undantag. Han egde i sin själ alla de
medel, som äro nödige för att öraga fördel
af Ensamheten; men han egde ej nog styrka
att kunna fördraga landsflygt. Cicero, sitt
fäderneslands befriarej frugtade i sin wälmagt
kej några hotelser af ett mägtigt parti, eller
några Lönmördares dolkar, men dukade under
så snart han led. Han wanärade med sin
klagan både ensamhet och landsflygt. Owiss,
hwart han skulle gå, eller hwad har skulle
göra, frugtande, som en quinna, och egensinnig
som ett barn, beklagade han sin förlust af rang,
rikdomar och anseende. Han begret ruinen af
itt hus, hwilket Clodius slåtit förstöra; han
oroades öfwer sin stillsmässa från Terentia,
som han ej lång tid derefter förskjöt.
Wänner och fiender trodde, att Eicero förlorat
förständet. Cäsar såg med hemligt nöje den
mannen, som wägrat att bufwa hans 316.//
Ån nu jämra sig under en klodit faa,
pejus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
