Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C( 321)
pades att hans otacksamhet skulle förgätas
genom det föragt, för hwilken en af honom
skamligt öfwergifwen wän blottstälde sig. Atticus
sielf hwars stora förtjenster woro ockring och
pragt, och hwars politiska tänkesätt ej gynnade
något parti, emedan han höll med alla,
blygdes likwäl för Cicero, och trodde, att han
alltför föragteligt war sin förra lyca tillgifwen,
hwarföre han ock, i en Catos stil, gjorde honom
förebråelser. Ensamheten förlorade hela sin
magt öfwer Cicero, ty hon fordrar en storhet
och renhet i karakteren, hwilken Cicero helt
och hållet saknade. Men han dog likwäl som
hjelte, och utplånade i någon mon sin
karakter-swaghet genom sin död. ”Kom närmare,
äldrige Krigare,” ropade han ur sin portschäs
till Pompilius Lena, sin Client och mördare,
”Poch tag lifwet af mig, om du har mod dertill.”
Landsflygtige kunna endast då hoppas att
se sina dagar ljufligt förflyta, när de njuta
landsbygdens förströelser, och ett philosophiskt
lugn; när de betalt de pligter, som de woro
werlden skyldige, och ännu gifwa efterwerlden,
hwad de äro heme skyldige, nemligen
efterdömen af män, hwilka efter sitt fall äro äfwen
&Æ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
