Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(323 ]
En beständig omwerling af önskningar,
lättrogenhet, hopp och irringar, utgöra wårt
lifs ungdom. Wår medelålder är åldren för
bekymmer. Men ingen ting förmår skaka,
eller öfwerraska en ärfaren man. Den, som
icke mer behöfwer tänka på medel till itt
underhåll, och blef tidigt bekant med werldens
wanliga gång, den klagar litet öfwer otak för
arbete och möda. Lämnen honom i ro, så
gifwen I honom alt, hwad han önskar. Allt
annat wärderar han icke, om han tidigt nog
gått tillbaka till sig sielf, om han tidigt måst
börja att bli wis, och fick alltså tidigt lära att
känna werlden sådan, som den är.
Det är en herrlig anmärkning af en
besrömd Tysk, att det gifwes äfwen så wäl
politiska Eartheusare, som religiösa, och att båda
mycket ofta knnna wara de bästa menniskor.
”I den bortgömda lunden, säger denne
Författare, möter man den stilla wise, den lugne
forskaren, denne sanningens och sitt fosterlands
wän, som icke förgudar och icke lastar. Man
älskar hans wishet, fägnar sig af hans
insigter, och beundrar hans kärlek för sanning och
rätt; man söker winna hans förtroende och
wänskap; man förwånas öfwer den wishet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
