Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(330 )
förlorar grafwen, i hans ögon, sin rysliga
gestalt, och döden anser han endast, som aftonen
efter en skön dag.
I ett rätt förnöjdt sinne alstras ofta
gudeliga tankar, hwilka ock i sin mon öka
ensamhetens behag. Ett enkelt oskyldigt och lungt
lif, gör hjertat mycket skickligare, att höja sig
till Gud. Hela naturen leder till Religion,
och den högaste werkan af fromma tänkesätt
är lugn.
Kro religionens sanna känslor lifliga hos
dig, så förlorar werlden i dina ögon sitt behag,
och du känner mensklighetens uselhet och börda
trycka mindre hårdt. Du lefwer då på fält,
dem en ewig grönska betäcker, ser omkring dig
kylande watten, på hwars stränder Israels
herdar bewaka fine hjordar. Werlosbullret
förekommer dig, som en fjerran bullrande
åska; såsom sorlet af ett långt aflägse
wattenfall, hwars sakta dån du hör; eller såsom den
strida flodens brusande, hwars wågor slå jemot
klipvan, på hwilken du står. Då Addison
såg sig öfwergifwen af sine Läkare, och sitt slut
nalkas, lät han kalla till sig en med honom
beslägtad, dygdig Yngling, som på det
häftigaste sörjde öfwer sin förestående förlust. Yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
