Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C331
ungen kom; men den sjuke teg, ty hans
krafter woro alldeles medtagna, och hans lif
liknade blott ett swagt brinnande ljus, som är
färdigt att slockna. Efter någon wäntan
frågade slutligen Ynglingen: ”Ni har låtit kalla
mig, min herre; hwad befaller Ni, säg jag
låfwar er en helig och obrottslig efterlefnad.”
Addison fattade Unglingens hand, och
swarade med bruten röst: ”se, huru lungt en
christen dör.?”
Sådan tröst och ro skänker Religionen;
och en sådan frid i själen medför ett lif, fullt
af enfald och oskuld, ett lif, som man så sällan
njuter i werlden. Står det ej helt och hållet
i wår magt, att undanrödja alla hinder för
denna inre frid, att i hwarje läge rycka segren
ur werldens händer, så är likwäl den tanken,
att uppoffra alltför densamma, stor och ganska
naturlig i eldiga och dygdiga sinnen. Hwarföre
äro wi ännu så ofta missnöjde och orolige;
hwarföre klage wi ännu så ofta öfwer brist på
glädje och lycksalighet? Wisserligen af intet
annat skäl, än derföre, att wi låte oss förwillas
af tingens sken, att sinligheten besegrar wårt
förnuft, att wi ofta föredrage ett flygtigt och
bedrägeligt nöje för ett wäsenteligt och war-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
