Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(332)
agtigt; korteligen, wi äre ej lifligt nog
intagne af Religionens höga och ädla grundsatser.-
Den, som moget eftersinnat dessa
grundsatser, och i andagtens tysta timma gjort sitt
hierta med dem förtroget, finner deri sin
förnöjelse, om han ser, hwad man i werlden är,
och hwad man i ensamheten kan wara eller
hwad man borde wara. Will man tänka som
philosoph, och lefwa som christen, så nekar
man sig alla werldens giftiga nöjen, hwilka
förslöa själen, quäfwa all eftertanke öfwer
alfwarsamma föremål, och hindra hjertat, att hö -
ja sig till den Oändelige. Fri från alla
fåfängans och dårskapens anspråk, går han så
ofta han kan, tillbaka i ensamheten, för att
lära känna sig sielf, fatta bättre föresatser, och
längre och lifligare tillfredställa sitt hjertas
behof. Men befinner han sig ännu på det stor–
mande hafwet, så undwiker han med klokhet
alla klippor och sandbankar, wänder sig i
stormen bekymmerslöst bort ifrån de hotande
klipporna, och fägnar sig mindre af den dagen, då
han med frisk wind och wid en klar himmel
wågade sig först ut på hafwet, än af den, då
han öfwerwumit de största faror.
För den, som i stillheten want sig, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
