Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 8(3533 2
samla sine tankar, äro de stunder, han i
ensamheten helgar åt det högsla Wäsendet, de
angenämaste i hans lefnad. Med mera lugn
betragte wi då förlusten af det, som förut
gjorde wår locka; mindre swårt blir då för oss
aflägsnandet ifrån werlden. Småningom läre
wi att känna oss sjelfwa, och betragta oss med
opartiska blickar. Wi bedömme oss strängare
och känne lifligare nödwändigheten af att
förbättra wåra handlingar, och att grundligare
öfwertänka, hwad som är wårt lifs
bestämmelse. Wete wi, hwad som gör wåra
handlingar behagliga för Gud, så göre wi bland
menniskorna och för menniskorna wisserligen
intet annat än godt. Men då alla goda
handlingar medgifwa så många bi-afsigter, som ej
kunna wara för Gud behagliga, så ankommer
allt på hjertats ledning. Hwarje god
handling lämnar ostridigt lugn i hjertat; men är
detta lugn alltid lika rent? Uppstod det ej af
orena och werldssliga afsigters winnande, eller
af en flygtid enthusiasm? Hafwa wi ej
snarate blifwit ledde af egenkärlek, än af kärlek till
wår nästa? Wi pröfwe werkeligen mera
opartiskt wåra tankar och handlingar i alla
hänseenden, wi nedtränge dkware wårt eget hjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
