Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C 334)
ta, läre bättre att känna dess hemligaste
driffjädrar, när wi wälje, till undersökningen af
dessa wigtiga frågor, de stunder i ensamheten,
då Gud och wårt egit samwete äro wåre
enda wittnen.
Derföre neke wi oss i ensamheten ett
ständigare omgänge med menniskor, för att kunna
fästa uppmärksamma blickar på wårt
lefnadslopp, för att kunna pröfwa wår wandel,
bereda oss till att wäl anwända den kommande
dagen, och göra oss redo för den närwarande.
Då läkas de sår, som wi fingo i werlden.
Dessa mellantider af ett religiöst lugn lätta
hwarje dygdig föresats, stadga hjertats ro, och
upptäcka för oss en mycket säkrare wäg genom
rysliga klippor; wi äro alltså alldrig mindre
allena än när ingen är med oss, emedan Den
är då med oss, hwars uppmärksamhet på oss
är mera magtpåliggande, än werldens.
Cnsamheten lärer oss alltid att sätta
styrta emot swaghet, afwända förförelse genom
motstånd, och uppoffra det närwarande för
det tillkommande. Är ej alltid afsigten med
denna ensamhet att pröfwa sig inför Gud och
sitt samwete, så lämnar man likwäl gerna det
oroliga sällskapslifwet, för att någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
