Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 335)
undkomma de nöjen, som så ofta sakna renhet
och behag. I hwarje stilla ögonblick af wårt lif
lefwe wi alltid närmare under Hans ögon,
som endast skänker sitt bifall åt rena afsigter,
och alldrig lämnar den wises stilla pröfning
obemärkdt.
Werldens wänner ropa högt till dess
beröm, lksom hade man endast stora ting att
der uträtta. Men om så wore, skulle hwar
och en i sin krets göra mer, än hwad
pligten fordrar; men beklagligen, gör man alltid
mindre, och låter allt bero af ödet. Kraft
till stora företag, höghet i karakteren, styrka
och ståndagtighet i dygden winnes blott i
ensamheten, och alldrig så säkert, som med
Religionens tillhjelp. Religionen renar hjertat
ifrån fåfänga begär, gifwer lugn i olyckan,
gör oss ödmjuke inför Gud, modige inför
menniskor, och fulle af förtröstan till Försynen.
Ensamhet och religion rena wåra moraliska
känslor, om de ej äro uppblandade med
swärmeriets surdeg; och, wid slutet af ett åt
dygden helgadt lif, erhåller man lönen för alla
de stunder, som i ensamheten ägnades Gud,
och för det fasta gudeliga nit, hwarmed man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
