Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 336)
höjde ett upprigtigt hierta och rena händer
till Honom.
Hwarje lågt och rdski begär förswinner,
om man stundom tillåter sig den dierfwa
tanken, att det redan här uppnådda tillstånd af
en fortwarande tillfredställelse, och ett herr-
skande lugn i själen sannolikt har någon
likhet med ewighetens glädje. En fullkomlig
frihet att göra och wara allt, hwad wi wilje,
emedan wi i detta tillstånd af wår slutliga
förädling icke kunne wilja något orätt; ett lif
fullt af oskuld; rättfärdigandet af alla
Försynens wägar; en owilkorlig förtröstan på
Gud; det ewiga omgänget med dem, som wår
själ här älskade; dessa äro åtminstone
önskningar och förhoppningar, som man här wågar
tillåta sig, och som, på ett angenämt sätt,
smickra wår inbillning. Men dessa önskningar
och förhoppningar, som nu lysa med ett matt
sken, förblifwa drömmar och syner, till dess
graf, skyar och dunkelhet icke mer undandölja
ewigheten, till dess täckelset faller, och den
Ewige uppenbarar för oss, hwad intet öga sedt,
intet öra hört, och i ingen menniskas hjerta
upyssigit är. Ty las medgifver, med
undergifwen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
