Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET
9
»Det är er egen sak, far!» svarade Karolus frimodigt,
under det han, spottande i händerna, satte årorna i gång
med en fart, som kunde gjort heder åt fyra vanliga
rodda-res krafter.
»Egen sak!» upprepade Elias. »Vill kycklingen lära
hönan att värpa?»
»Nej, far, men I skulle inte låtit övetala er» — här
skickade Karolus en hastig, hemlighetsfull blick bortåt
däcksluckan, där en hög av sängkläder och segel synbarligen
rördes av en annan kraft än båtens omärkliga rörelse — »I
skulle inte låtit övertala er att ta ihop med fjolen i går
kväll, för fast vi då hade en liten körare, var det lätt att
se att, när den blåst ut, en inte skulle komma ur fläcken
med sådan här vind.»
»Du har nock hellre legat kvar i byn, du, tills du spelt
bort alla pengarna eller köpt upp dem i grannlåt till
Blå-bärs-Johanna!»
»Asch, så I talar, far — I vet nock, att Johanna på
Blå-bärsholmen är ett strå för styv i nacken att ta emot några
presentgåvor av mig, innan I lämnar mig hälften i båten!
Men jag märker grannt, att I baraste vill komma ifrån det
jag talte om, för I tål inte att jag stöter på, att det kan
vara både si och så att ta så’na passagerare ombord. Och
jag vågar, att den där inge är något stordjur, som blivit
bitet eller som kanske själv bitit och för omaket fått krypa
in i ett annat skinn.»
»Tyst — vad angår det dig eller mig, om han hör till
hög- eller smådjuren? Han nar ärligt betalt frakten, och
om han också inte betalt två styver, skulle jag likaväl inte
kunnat neka att ta dem med, för ser du, den som levat upp
så pass många ting i världen som jag, ser folk längre än
till tänderna; och det kan du tro, på far dins ord, att den
mannen inte på mången god dag prövat huruledes det
smakar att ligga på rosor!»
Nu rörde sig något vid däcksluckan, och strax därefter
syntes ett ungt fruntimmer, insvept i en lång, vid
morgonrock och med ett svart flor över den lätta halmhatten,
styra fram mellan fjärdingar och tågverk och nalkas de
båda männen, dem hon hälsade med ett leende, fullt av
mildhet.
»Vi ha bara stiltje, kära frun», förkunnade Elias, »men
en får ha tålamod, för han friskar allt i fram på da’n, det
ser jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
