Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO ENSLINGEN PÅ J0HANNISSKÄRET
Den unga kvinnan såg ut liksom denna uppmaning varit
alldeles överflödig: tålamodet stod att läsa på hennes
snövita panna, från vilken ett ljusgult, buckligt hår nedsmög
i en fin rand på ömse sidor om kinderna.
»Vore det möjligt att få eld?» viskade hon med en
försiktig blick bort åt den bädd, hon nyss lämnat. »Jag ärnar
koka litet kaffe tills de vakna.»
»Å jo kors, det kan allt stå till... Karolus du, jag skall
ta årorna, medan du gör ett rännande bort och lägger fyr
i grytan, och vill frun betro’n att koka’t, så har han
länge-se’n gjort sitt mästerprov i den konsten.»
»Det blir för mycket besvär, fruktar jag!»
»Gör huruledes hon vill!» menade Elias, alltför rättfram
att krusa. Karolus däremot, som var ung och. såsom han
själv uttryckte sig, »lite finurlig», svarade på annat sätt:
»Tag sig ingen onödig sorg, frun lilla», började han
med en särdeles välvillig och uppmuntrande blick, »utan ro
bara fram med bönorna, så skall här bli kaffe och det i
rena rappet ändå! Frun får se, att det inte går till som när
en kokar kaffe på landbacken eller på sådana fartyg och
båtar, där de ha kajutor med spisar... Denna är vår spis!»
Karolus framdrog hastigt en stor, sprucken gryta, i vilken
han med en färdighet, som förvånade den unga frun, gjorde
eld och påsatte kaffepannan.
»Då vi ä* ute för en stickande storm», fortsatte han,
när han märkte, att hans föredrag intresserade, »må frun
tro, att denna — han visade på grytan — inte håller sig
så stilla som nu: nej, min själ, vill en då ha en kaffetår
eller en bit mat, må en se till, att hon inte får slingrinerar.
Och det går till på det sättet, att en försvarligt fäster
en tjock ståltråd vid vardera örat på henne: se’n trär en
in genom grepen en passerlig tågstump och belägger den i
någon del av tacklaget, så att kokningen kan gå fort,
medan hon vaggar så fint... för, se, överhalning gör hon
aldrig, när en tar sina försiktigheter.»
Under det Karolus utbredde sig över svårigheterna i
kokväsendet på en båt utan kabyss, framtog den främmande
frun ur sin stora reskantin en flaska malet kaffe och
överlämnade den åt den tjänstaktige kocken.
»Mamma, mamma lilla, var är du?» hördes en röst från
luckan. »Min Gud, så styggt jag drömde — vet du vad.
mamma — jo, att du föll i vattnet och att jag i blinken
kastade mig efter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
