Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
tecknade personen under flerfaldiga nickningar och
vink-ningar med handen välkomnade den och dess bägge
be-härskare; och inom några ögonblick hade däcket ännu en
tillökning.
»Kvälle, Malena!» sade gubben Asbjörnsson, fryntligt
nickande åt sin äkta hälft. »Allt står väl gott till hemma vid?»
»Guds frid, far!» svarade Malena med hjärtlig röst.
»Herran har hållit sin hand över land och strand... Du har
herrskap med dig, ser jag.»
»Det är en herre som heter Letsler... han har hustru
och son med sig!» upplyste Elias. »Jag fick dem med från
D rammen.»
»Vart ska’ di ta vägen?»
»Inte vet jag, men herrn» — här vände sig Elias helt
högmäld till den hemlighetsfulle passageraren, som tyst och
tankfull stod lutad över relingen — »herrn vet nog bäst
själv vad han söker här: kanske en båt att frakta’n över
till Göteborg?»
»Icke så alldeles!» svarade främlingen. »Jag önskar att
vila här några dagar.»
»Gud bättre», inföll gumman Malena, som ansåg sin
husmoderliga värdighet fordra, att hon blandade sig i samtalet,
»här är visst ingenting att bjuda herrskapsfolk på, men vill
di ta rå’n som den kommer, så är det lilla väl unt.»
»Tack, min goda madam, vi äro icke bortskämda!» yttrade
Letsler och räckte handen åt sin hustru för att hjälpa henne
i land. Georg hade redan sprungit förut och var som bäst
sysselsatt att undersöka en del av de många snäckskal, vilka
i nattdunklet lyste mot sanden likt utströdda ädelstenar.
Elias Asbj örnssons stuga antydde, att ägaren var en för
sitt yrke och sina behov väl behållen man. Utom det yttre
rummet eller vardagsstugan, där väggarna voro rikt
beklädda med alla de redskap, som utmärka en sjömans och
fiskares boning, såsom metrevar, skjutgevär, sälskinn och
stora knippor med nät för sillfisket m. m., funnos två
aktningsvärda sidokamrar, där mossan ännu knappt hunnit
torka i springorna och där ovedersägligen allt vad familjen
ägde i klenoder var samlat till ett vackert helt. De stora
ta-fletterna* i varje hörn dignade ordentligt under, en mängd
av rosigt porslin, hemfört från alla de olika stäven, som
far och son besökt. Och på fönsterbrädena, fråfi tilka de
* Ett slags trekantiga hörnhyllor brukliga i Bohuslän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
