Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET
15
snÖvita linnegardinerna med sina fina nätgarneringar
ned-föllo, syntes i en prydlig rad de allra grannaste och mest
olika artiklar, som man kan tänka sig utställda i en
skär-gårdsstuga.
Det nyskurade golvet var vitt som den fina pärlsand,
varmed det var överstrött.
»Se här, herre», ordade gamle Asbjörnsson och kastade
en lång och förnöjd blick omkring sig, »här är åtminstone
tak över huvudet. Bliv kvar så länge som det anstår herrn!
Vi ha gott om sådana fiskslag, som herrskapet likar, och
Malena är allt mor för att kunna koka både långa och torsk...
brödet är värst med.»
»Om dessa kamrar kunna uthyras på en månad», inföll
Letsler, »så vill jag gärna såsom förskott erlägga hyran.
Jag är ej rik, men icke heller så fattig, att någon skall
förlora på mig.»
»Vi bli nog sams!» menade Elias.
Solen rodnade redan till dager, när alla bestyr äntligen voro
slutade och far och son färdiga att träda in i stugan till vila.
Mor Malena satt upprätt i bädden och pekade på
bordsskivan, där ett fat fisk, en korg färska läfsor och en kanna
friskt dricka inbjudande väntade de hemkomna.
»Har du gett dem där inne något?» frågade Elias och
kastade en blick åt den lilla förstugan, som skilde den nya
lokalen från den gamla.
»De behövde ingenting, menade de, utan va’ bara
sömniga och gick till kojs.»
»Vad säger du om dem, mor?»
»Ingenting, far! När du bjudit dem tak, skall
välmeningen å min sida inte fallera. Frun är så söt, vacker och
vänlig människa, som en nånsin vill skåda, och pilten tycker
jag också om, men ...»
Då gubben redan snarkade vid mors sida, stod Karolus’
lave ännu orörd. Sittande framför fönstret med en liten
plånbok av svart skinn mellan händerna, räknade han
förnöjd sina plåtar och tredalersstycken som han förtjänat på
sin egen hummertina och lade med ett uttryck av stor
vördnad en hel specieriksdaler innerst i ett rum för sig själv.
Då allt var sorterat,. inlåstes hela skatten i lerken på en
skinnklädd och med mässingsnubbar beslagen koffert,
Karo-lus’ egen vtillhörighet, i vilken han, föräldrarna ovetande,
föryarade en icke obetydlig summa penningar, förvärvade
g£fcom träget arbete, flit och sparsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
