Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l6 ENSLINGEN PÅ JOHAN NI SSKÄRET
Det var nämligen Karolus’ avsikt att en vacker dag
överraska far med anbudet att köpa hälften i Frifararn,
som gubben år från år lovat skänka honom, utan att dock
skänken ännu blivit av. Och näst nöjet att få kalla
Blåbärs-Johanna för sin hustru visste Karolus ingenting roligare än
att föreställa sig fars förvåning vid sådant tal och att, då
far skulle säga: »Vänta med så^na stora ordy tills du kan
lösa dem!» genast skynda till kofferten och visa, att
ingenting vore lättare.
Nu äro vi likväl skyldiga att säga^ det Karolus, ehuru
en på det hela taget bra yngling, ändå på långt när icke
hade så stränga rättsprinciper som fader Elias. Väl kunde
Karolus gärna vara hjälpsam och våga både liv och lem för
emmänniska i nöd, men såg han att något var att förtjäna,
gav han just icke för gott köp; och ofta, då föräldrarna
trodde honom ligga ute på makrilldörje, var han i stället för
någon av köpmännen i grannskapet ute på ett annat slags
fiske, och genom Karolus’ fyndighet och djärvhet rakade
mången påräknad; godbit tulltjänstemännens näsor förbi.
Närmaste jaktlöjtnant var därför; icke så obekant med
Karoly’ sysselsättningar som föräldrarna, och flera gånger
hade den unge smugglaren behövt hela sin slughet att komma
helskinnad hem från —dörjefisket.
Men just sådana äventyr voro KarolusMust, och att lura
en »tullsnok» höjden av hans ära. Det enda, som något
plågade honom, var den ledsamma omständigheten, att ej
få berätta om och skryta med sina bragder. För far och
mor var sådant icke värt, ty det skulle endast givit dem
anledning till fruktan och föreställningar. På annat håll
åter kunde dessa meddelanden, vara förenade med fara, och
han måste alltså nöja sig: med att högmodas och fröjdas
på egen hand.
III.
Sotenäs, en av de största halvöar, som utskjuta från
Bohusläns-mellersta kust, har enligt gamla traditioner så
blivit döpt i anledning av den mängd skeppsbrutna, som där
sotdött. Vare sig, att denna sägen äger eller icke äger mer
grund än ett senare påstående, att namnet skulle härleda
sig från en man, kallad Sote, som där en gång nedsatt sig,
blir detta härad likväl alltid av stort värde för fornforska-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
