Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
toder, vilka dock mor Malena, småskakande på huvudet,
försäkrade far voro alltför nya att duga till något.
»Stöt inte på Karolus i den saken, för då stöter du på
patrull, mor!» förmanade gubben.
»Var inte rädd, du — jag är så glad åt hans glädje, atr
jag inte har hjärta att säga så mycket som kas till katten
åt en så’n tippa, som vell veta mer än svärmora och
lägger fisken i kalla vattnet, då den ska’ i kokt!»
»Men hon är beskedliger och håller Karolus kär!» sade
Elias försonande.
»Å, jag säger inte annat än att han allt kunne ha gjort
sämre löcka. Tösungen är bra, baraste hon fått vara så
pass med i världen, att hon får lära sej, att vackerheten
och granna kläder inte göra allt. Nu är hon liksom ungt
dricka, som jäser över — men hon stadgar sej nock...»
De lyckliga och täta resor, som Karolus under sommaren
och långt in på hösten gjorde till Helsingör, Malmö och
Göteborg, läto förmoda, att han nu nedlagt den farliga
rörelse han som ungkarl idkat, men detta troligen till stor
sorg och förlust för de handelshus, vilka hans verksamhet
och skicklighet så ofta gagnat.
»Gud vare pris, nu får jag då behålla dig hemma några
månader!» sade Nicoline, då hon vid Georgs återkomst
från den sista höstresan häftigt tryckte honom intill det
oroliga modershjärtat. »Det är dock så roligt att se vad du
ständigt blir stor och stark efter dessa besvärliga färder!»
Och med ögon, som glänste av glädjetårar, betraktade
Nicoline sin Georgs ståtligt utbildade kropp, hans strålande
blick och trotsigt svällande läppar.
Sjömanströjan och röda långhalsduken klädde honom så
väl, och den blanka hatten se’n, som han med stolthet och
behag slog åt alla riktningar på huvudet för att visa
mamma huru den kunde sitta fast, när stormen ville kasta den
över bord.
Georg var nu nära femton år, men såg ut att vara äldre,
och förståndets och hjärtats utveckling tycktes vilja hålla
jämna steg med fysikens. En ömmare, vackrare och
uppmärksammare son kunde ej finnas, och det låg något
obeskrivligt rörande i de tusen små försakelser, som han vid
uppehållet i städerna ålade sig för att av den sparsamma
handkassan kunna göra något litet inköp till den älskade
modern, en liten överraskning, merendels bestående i en
vacker blommande växt, en sylåda, eau de cologne, m. m. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
