Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
möjlig omsorg från ankarna bortgnida varje tecken av det
nyss bekomna innehållet; och sedan de mottagit behörig
ans och verkligen hade allt sken av att vara »äkta» rullades
ett par av dem in emellan en mindre klyfta. Hela
tillställningen hade, i händelse av överraskning fullkomligt
utseende av ett nattäventyr, där smugglare som ivrigast äro
i färd med att undangömma sitt gods.
»Låt honom nu komma när han vill», ropade
Stånge-Jan, »nog får han äkta konjak! Herre min Gud, vad jag
gärna ville sitta i en vrå och titta när den ska’ försäljas
på tullkammaren... men det kommer väl aldrig så långt,
för känner jag tullkarlarna rätt, så smaka de nock på varan
först, innan de bjuda ut henne, och då... hi hi hi... vad
lång näsa jaktlöjtnanten ska’ få!»
»Håll tungan på dej och skryt inte innan du sett
passa-schan i ändan!» tillrättavisade Karolus. »Hör, Georg...
släck ljuset i lyktan — vi må inte visa honom vägen mer
än skäligt är.»
Georg gjorde så, men syntes över huvud liksom litet stött
för det han ej fått vara med från början. Men då det
undföll Karolus några ord, vilka hade all möjlig liknelse till
ett löfte att, i händelse allt slutades väl, skänka Georg den
lilla modellfregatten, som hängde i taket på ena
nykammarn, var hans lynne genast reparerat. Han hade nu
blott en känsla, och den delades av de andra bägge:
otåligheten att snart få se eller rättare höra »kronans gubbe»
anlända.
På tulljakten, som under tiden dansade en vild polska
utanför Johannisskäret, lät det så här från befälhavarens
läppar:
»Jag säger, att hin ondes farmor stått fadder åt den
rovfågeln, om han hinner gömma undan varorna, innan jag
kommer fram! Österberg, gesvint, lös ut det sista revet;
vi tåla det nog... fort bara ... så ... Djävuln anamma
dig, Kron, full vind vid ror et, din hund... Å hå, mjuka
tjänare, nu släckte byket ut ljuset... betyder ingenting:
tror du jag behöver ljus, jag, för att hitta din håla... nej,
vännen min, du är väl en ung räv, men jag är en gammal,
ser du... Skotet bättre anhalat, Österberg... seså, vasst
det! * österberg, kan du se mot himlen skåreknappen på
Johannisskäret om du lutar dig ner... Jaså, kan du icke...
* Det är gott, nu är det bra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
