Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
3*
nå, passa på vid nästa blixt: titta väl efter, och när du har
pynten rätt så — här pekade löjtnanten åt läsidan — drej
då lite ... Ser du något?»
»Ja, herr löjtnant!»
»Åh, det var en skön blixt! Drej nu... bättre... än
bättre... Se så, stopp ... rätt, som det går! Hade du
korpgluggarna öppna, så kunde du väl vid sista blixten sett
hur Karolus rullade någonting in mellan stenarna — buskar
finns det Gud ske lov icke — nå, såg du det?»
»Ja, vars tre, herr löjtnant, jag kände, Guds död, igen
både Karolus och Stånge-Jan och pojken också — han är
ingen dålig hjälpare, han!»
»Drej lite bättre... se så! Klyvarn och focken ned —
nu går det... Lova upp mot bryggan, Kron! Och du,
Österberg, tag stöt och håll väl fast med båtshaken; här går
en fördjävlad sjö... Tyst, säger jag, ramla då icke så
fördömt ... det är bra!... Belägg i lä om hans satans
Fri-farare! österberg följer med mig... och du, Kron,
stannar kvar i jakten — blir hon skamfilad, så aktä dig, när jag
kommer tillbaka, att jag ej filar dig efter befogenhet, som
lagman säger ... Giv hit blindlyktan!»
»Skall ske, herr löjtnant!»
Och nu beträdde tulltjänstemannen och hans hantlangare
bryggan.
»Vill inte herr löjtnanten som ’förman’ vara så god och
gå förut!» föreslog Österberg, då de smugit sig ett litet
stycke uppåt och smågrinade åt sin egen kvickhet.
»Karolus kunde tro att jag vore ensam — och han är inte att
narras med, det vet jag av gammalt.»
»Håll dig bakom min rygg då! Men jag vill bli
förvandlad i en havskatt, om icke din salig far var krukmakare
till profession... nå, tyst! Du behöver bara vara
närvarande som vittne.»
Med försiktiga steg nalkades bägge den plats av skäret,
varifrån de nyss sett lyktskenet, och stodo snart vid klyftan,
där Karolus, Stånge-Jan och Georg med den mest nitiska
iver voro sysselsatta att — icke undangömma ankarna.
»God afton, min käre skeppar Karolus!» ljöd
jaktlöjtnantens röst. »Välkommen hem från Helsingör! Jag
menar I slagit er på skattgräveri i det här herrans vädret och
i rena mörkret till — men jag kan tro att lyktan slocknat
för er... Vänta lite, så skall jag lysa er, gott folk!» Och
i detsamma spred blindlyktan sitt bländande sken över de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
