Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET 37
pass! Nöden har ingen lag: lass basen då!» Nu hällde han
beslutsamt krukans innehåll ut genom ett hål på golvet.
Men att se Petter Gran, med den betecknade ankaren i
knät och sättande en kniv framför sprundet, börja
påtratt-ningen i kruset, det hade varit pengar värt. Hela hans
ansikte uttryckte njutningsbegär, ögonen tindrade, och, medan
tulljakten, darrande i var fogning, slungades fram genom
de våldsamma vågorna, och allt vad lösgods var, uppe och
nere, brakande slog tillsammans, liksom det velat tävla med
själva åskskrällarna, satt Petter Gran, upplyst av det
flämtande ljuset, så lugn, så salig, så skinande, så stadig i
kroppen som han under en vacker söndagseftermiddag på
högsommaren skulle suttit vid styret, förande en laddning
herrskap ut på lustfärd.
»Aha, det är, min själ, rena spriten !» tänkte gubben,
förtjust över det ljusa innehållet... »Se så, gamle kamrat...
nu korkas du! Toddin tages på köpet: den gör varken till
eller ifrån!» Och sedan glaset blivit fyllt, satte eller,
rättare, inkilade löjtnanten sig emellan bänken och bordet,
mumlade småförnöjd: »Det kan icke klippera! Karolus har
ännu ingen kunnat komma åt, hur länge man ock slagit efter
honom. Hans smuggleri är tillräckligt känt av
distrikts-chefen. Han anmäler mig hos generaltullstyrelsen... man
blir kontrollör: därifrån är bara ett steg till tullförvaltare
... skål, herr distriktschef!»
Vid de sista orden satte jaktlöjtnanten — vars upprörda
tankar icke tillåtit honom märka den påfallande
omständigheten av bristande lukt — glaset för mun, men sprutade i
samma ögonblick det intagna sockervattnet på durken.
Petter Gran sprang icke häftigt upp, slog icke glaset i
väggen, lättade icke ens sitt hjärta med en svordom. Han
blev endast något blek, smålog, steg sakta upp och undersökte
lugnt, sedan han satt glaset i förvar, de ankare, som skulle
innehålla danskt brännvin, men det dröjde icke länge, innan
han blev övertygad om, att dessa voro fyllda med lika rent
vatten som den nyss anlitade, vilken blivit honom
erbjuden i mutor och skulle innehålla konjak, som i Helsingör
kostat en riksbanksdaler och tre mark.
Detta gäckeri var för stort, för grovt! Man såg på
Petter Grans ansikte, under det han några minuter stod orörlig,
att han sjäv ansåg det så, men tillika antyddes av de djupa
fåror, som rynkade hans panna, att något honom icke
ovärdigt beslut var i antågande. Och detta utvecklade sig snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
