Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
»Ror i lä !» dundrade han ut genom dörren, så att
Österberg hoppade högt i vädret och andre jaktkarlen, den
beskedlige Kron, som i inbillningen höll på att äta stekt fläsk
och gryngröt hemma hos mor, föll framstupa på däcket och
hade endast den omständigheten, att han vid fallet fattade
uti fockstaget, att tacka för, det han ej blev vräkt över
bord, ty då jakten, i följd av den givna ordern, skar upp i
vinden, blev det lilla fartyget i ordets egentliga bemärkelse
uppslukat av en störtsjö, som nästan fyllde rormansluckan
med vatten. Alla, till och med jaktlöjtnanten själv, trodde
några ögonblick att jakten skulle kantra under vändningen.
Men hon reste sig dock.
»I herrans namn, käre herr löjtnant», ropade Österberg,
då han kände sig åter kunna draga andan, »varför ska’ vi
vända — vi kan aldrig hålla sjön i så’nt här väder! Herr
löjtnanten är änkeman, han, men Kron och jag sitta med
både hustru och barn.»
I viktiga ögonblick var Petter Gran befälhavare och
ingenting annat, varken mer eller mindre, vilket hördes av
svaret: »Håll så nära vind* du kan komma, din hund —
eller, vid alla djävlar, klyver jag din skalle med rorkulten!»
Och med verklig livsfara tog den gamle sjöbussen själv in
reven i storseglet, varefter han hjälpte Kron i samma
göro-mål med focken.
»Se så, mina gossar», yttrade han med sin vanliga lugna
fattning, »hör nu ett ord så gott som två ■— ty ni vet, att
Petter Gran tänker först innan han talar’ Nåväl, om det
skulle bli vår sista natt i livet, så måste vi ändå över
fjorden till Gråskär: nu har ni hört det!»
»Men — Gud välsigne löjtnanten — det är ju oresonl...»
»Tyst, säger jag! Om ni vilja skyldra som åsnor i
journalen, .så vill åtminstone inte jag det. Vet ni vad plikt är,
mina barn, vet ni vad heder är? Jo, vår plikt är, gott folk.
att se oss själva till godo så mycket sig göra låter, ty därpå
vinner även staten: det ena är en följd av det andra. Vår
heder åter är att göra så många beslag som möjligt och
att ingen skall kunna säga om oss, att vi blivit lurade eller
dragna vid näsan, men det kunde likvisst hända, om vi icke
hålla ögonen öppna i natt.»
»Ha vi inte gjort gott besked för oss i kväll!» dristade
sig Österberg att invända.
»Jo, fan ock... hör på bara! Jag kom av en händelse
att sträcka ut armen över kojen för att nappa tag i natt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
