Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET
39
rocken, då jag med handen snuddade förbi sprundet på
ena ankarn. Vad tror ni då inträffade? Jo, att handen blev
våt. Jag förde den till näsan, för att bedöma vad slags
konjak det var, kände ingen lukt, fattade misstankar,
öppnade sprundet och kommer under fund med att alla fyra
ankarna äro fyllda med vatten — med vatten, gossar, i
stället för konjak!»
Vid denna underrättelse utstötte de bägge jaktkarlarna
en hel rad av äkta bohuslänska svordomar och skällsord,
vilka visserligen för deras karaktäristiska sammanhang
med kusten och skärgårdsbons lynne kunde förtjäna att
anföras, men dem vi dock anse bäst låta stanna vid blotta
aningen.
»Nåväl, gossar, har ni hört vad dansken sa’ då han
skulle hänga: ’Bi kuns lidtT sa’ han. Skrattar bäst, som
skrattar sist. Konjaken måtte de i en handvändning ha
fört upp till landstrykarn, ty så sant jag lever, vet jag att
Karolus hade konjak med sig från Helsingör och en hop
bomullstyg och schalar och sådant mer, även för patron
Holmers räkning. Jag vet också var han med
vederböran-des samtycke lossat de varorna: det är icke i mitt distrikt,
men konjaken skulle till Holmers sjöbod, och det är ju
snyggt, när man följt dem så långt i spåren, att i sista
vändningen bli lurad!»
»Om jag får spörja — vad ärnar löjtnanten sig till nu?»
frågade Österberg.
»Jag ärnar låta honom erfara, ifall han icke vet det
förut, att jag icke är den man, som tål sig med att hållas
för en narr! Dit tillbaka vore ingen plan att fara, ty
troligtvis, efter vad jag kan beräkna, ha väl de rätta ankarna
blivit inlastade igen. De hålla god utkik. Bli de varse
tulljakten, så kasta de loss och taga sjön fatt — och då adjö
vackert med hela förtjänsten... Men hör nu på: klockan
étt går månen upp, då stillnar stormen ut efter vanligheten,
och längre törs icke heller smugglarna vänta. Emellertid
ha vi gott försprång: vi lägga jakten i lä om högsta pynten
av Gråskär, och medan Kron passar på den och håller
utkik åt Johannisskäret, går jag upp till Halvar, får låna
hans båt och med den far jag och du, österberg, skickligt
förklädda, över till Strand, där vi nog skola ta reda på de
skurkarna!»
»Löjtnanten gör upp en plan ackurat så kvickt som jag
vänder bussen!» svarade Österberg. »Men», tilläde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
