Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET 41
att hon är en ärbar och sedesam kvinna efter befogenhet,
som lagman säger.»
»Jag hör, att det är löjtnanten!» svarade en grov röst.
»Men här finns ej, gunås så visst, en ljusbit i hela huset.»
»Lika gott!» svarade Petter Gran, trevande sig fram
till spiseln. »Jag har ljus i lyktan... slå bara upp eld!»
Den ur sömnen uppväckte fiskaren kröp méd största
varsamhet ur sängen, för att icke trampa på barnen, vilka
i sällskap med katten lågo därintill.
Efter ett långt flintande och blåsande blev äntligen eld
och ljus tänt.
»Nå, min käre Halvar», sade löjtnanten, »du har väl
i gott förvar mina fiskarkläder, som jag sist lämnade hos
dig? Var flink och ro fram med dem! Tag sedan
kron-flaggen här och vira den kring en käpp — men fäst henne
först i bägge ändar! ös läns båten din och torka bort
säl-agnet i aktern... Du förstår, jag har en liten affär för
mig. Så snart du gjort ifrån dig, så kom upp och tag emot
en riksdaler banko att köpa mjöl för åt småungarna...
Men fort, fort... Glöm icke årorna!»
Medan Halvar var sysselsatt* att ur kistan framsöka de
anförtrodda persedlarna, roade sig Petter Gran med att,
genom det slags skämtsamhet, som var honom egen, än mer
höja sig i värdfolkets goda tanke. »Jag ser», sade han,
»att hustru din följt mitt råd att draga täcket över huvudet
— men antingen hon nu sover eller ej, så kan hon, när hon
kommer till Linö, lyss in till Petterssons och höra efter om
icke jaktlöjtnanten för hennes räkning betalt ett halvt
skålpund kaffebönor och en fjärndel kaksocker!»
»Gud välsigne löjtnanten för hans hederlighet och
beskedlighet — han är alltid så frikostig för de små tjänster
Halvar kan göra!» svarade en röst från täcket, så vida ett
gammalt segel, stoppat med havstång, kan få denna
benämning.
Vid det ovana skenet från ljuset i lyktan och det buller,
som löjtnantens besök åstadkommit, hade barnen på golvet
vaknat och satt sig upp, med förvåning stirrande på gästen,
den de likväl ganska väl kände.
Petter Gran, som hade flera goda drag, tyckte om barn,
men alldenstund hans känslor icke voro behäftade med
någon överflödig finhet, yttrade sig detta tycke vanligtvis i
någon grov lek.
Eldad av hoppet om en lika fin hämnd som en stor triumf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
