Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
och bli hängande vid bryggan eller ock släppa tåget och.
falla huvudstupa i sjön: något tredje gavs icke, emedan
Karolus och Stånge-Jan redan fattat årorna och löjtnanten,
som naturligtvis icke förmådde fasthålla båten, ej heller
kunde svänga sig över till den.
Nu skummade Petter Gran av vrede. Och då slutligen
fotfästet halkade undan och den långa kroppen ganska
omilt dängde ned längs bjälken, kände hans raseri inga
gränser, helst den flinthårde mannen, och det just i ett
sådant ögonblick, nödgades förödmjuka sig inför den, över
vilken han nyss varit så säker att med hån få triumfera.
»Karolus», ropade han, »du känner mig: om du icke vill
åtlyda min i kunglig majestäts och kronans namn givna
befallning, så hjälp mig åtminstone upp på bryggan igen!
Du kan ju själv se, att det är mig omöjligt klättra dit, då
jag icke har något fotfäste.»
»Å, strunt», svarade den obeveklige Karolus, under det
han tog gott spänntag för att giva årorna så mycket bättre
kraft, »löjtnanten simmar som en utter, det vet jag —
han behöver baraste släppa sig och simma i land.»
»Men jag tar liv och hälsa av mig, din satan!» pustade
löjtnanten, medan han gjorde en förtvivlad, men fruktlös
ansträngning att klättra upp.
»Det vore fasligt sorgesamt det!» yttrade Karolus med en
likgiltighet, som mer än, själva orden retade Petter Gran,
»men om herr löjtnanten inte vill bada, så står det ju honom
fritt att hänga kvar efter befogenhet, som lagman säger;
och till att fördriva tiden, kan ju herr löjtnanten fundera på
anteckningarna i journalen. God natt emellertid, min gode
herr löjtnant, och tack för gott sällskap både hår och på
Johannisskäret!»
Hade löjtnanten vid dessa yttranden varit ombord på
Frifararn, torde det blivit tvivel underkastat om Karolus
någonsin mer sett någon soluppgång. »Jag råkar dig väl,
din bov!» skrek han nu. »Och tro du mig: jag skall så
garva huden på dig, så att ditt sterbhus skall kunna sätta
upp den bland säkra tillgångar!»
Men alla dessa hotelser förklingade i luften. De hördes
dock av Georg, som repat sig efter det slag, han erhållit,
och nu framkom ur sjöboden. Han ilade utåt bryggan och
vinkade åt Karolus, vilken besvarade hälsningen, glad att
tngen olycka hänt gossen.
»Det var väl du kom, din byting!» sade löjtnanten i mil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
