Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
jag vill ha reda på pappa! Nilsson är ej hemma: han reste
bort i går, och mamma har sagt, att vi ej få väcka någon.»
Och nu började Fanny på nytt ropa: »Pappa, pappa,
svara!»
Men då tog Georg, som fann att inga böner hjälpte,
med milt våld den stackars Fanny om livet och bar henne,
trots vad hon stretade emot, upp till modern, för vilken
han med några ord, så gott han kunde, förklarade vad som
hänt.
Efter en stunds förlopp korsades folk och lyktor i alla
riktningar kring gården, bryggan, sjöboden och vinden där
ovan.
Georg anförde det sökande tåget. Men just då han
som ivrigast var sysselsatt med att riva upp och ned på
en stor skräphög av segelduk och bastmattor, hördes hastiga
årtag utanför bryggan, och strax därefter visade sig patron
Holmer själv, väl med ett något blekt och förställt utseende,
men dock fullkomligt oskadd.
»Vad är här å färde, gott folk — varför ären I alla i
rörelse?» var hans första fråga.
»Om förlåtelse, herr patron, det är jag, som är man
för det här upproret!» ropade Georg. »Då jag och Kar ...»
Köpmannen gav Georg en hastig vink att tiga,
varefter han lugnt yttrade: »Gå genast och lägg er, go*
vänner, allihop, och bry er ej om att springa april en annan
gång! Jag hade ett ärende bortåt Gråskär i kväll, men blev
uppehållen av stormen, så att jag icke förr kunnat ge mig
hem... Har du något att taja med mig om, min pilt» —
dessa ord riktades till Georg — »så kom upp med mig
i bodkammaren!»
I bodkammaren redogjorde patronen och Georg för sina
äventyr.
Det vore svårt att avgöra vad som mest tillfredsställde
köpmannen, antingen den tämligen säkra utsikten att ha
varorna i behåll eller den angenäma vissheten, att
jaktlöjtnanten fått så dyrt plikta för sin oförskämdhet. Under
täta utbrott av förtjusning eller, rättare sagt, skadefröjd
slog han oupphörligt benen i kors, klappade med händerna
och knäppte med fingrarna, varjämte han flera gånger lät
Georg upprepa allt vad Petter Gran sagt och gjort under
den märkvärdiga hängningsprocessen. När slutligen dessa
överflödande glädjeutbrott något stävjat sig, blev hans
första omsorg att på det hjärtligaste tacka Georg, vars fintlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
