Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
55
het och mod han tillskrev så väl räddningen av
konjaksfaten som den roliga hämnden.
»Å, det är icke att göra så mycket av!» svarade Georg
blygsamt.
»Jo, min själ, ville jag icke göra dig någon tjänst
tillbaka for denna handräckning, min hederlige Georg! Ty
hade icke du märkt oråd och dragit honom vid näsan, när
du var ensam inne med honom i sjöboden, så skulle
Karolus aldrig kunnat få något tillfälle att komma undan. Jag
har länge sett, att du är en ovanligt duglig, rask och
be-hjärtad yngling; och önskar du, att jag skall skaffa dig
någon slags anställning på fartyg eller kontor — men jag
säger dig i förbigående, att du icke bör överge sjön — så
kom ihåg, att Nils Holmer icke har dåligt minne, när det
kommer an på vänner, som tjänat honom!»
»Nog blir jag vid sjön i liv och död!» menade Georg.
»Och det händer väl, att jag en annan gång talar med
patron om löftet... Men nu skall jag be att få låna den
lilla båten, ty det är bäst, att jag ger mig å väg.»
»Icke förrän du fått något i dig, min pilt!»
Och så förklarade patron Holmer att Georg gärna kunde
ta sig en lur på soffan, medan han väntade på, att Fanny
komme in med något varmt.
Men Fanny, det lilla snälla husmorsämnet, var för mån
om Georg att ge honom så lång väntningstid. Snart stod
där ett litet bord uppdukat, och mitt emot Fanny satt
Georg ätande och skämtande av hjärtans grund. Det
kändes så skönt och trevligt att efter alla dessa bråkiga
nattäventyr få sitta lugn och varm i den förtroliga kammaren
vid en god måltid och vid sidan av en sådan liten glättig
värdinna som Fanny.
För en kort stund gjorde patron Holmer själv sällskap,
men så snart han sett sig till godo med det läckraste som
bordet erbjöd, steg han åter upp, i det han med ett
betydelsefullt leende överlämnade åt Fanny en nyckel, varvid
han viskade henne i örat: »Hushålla vackert bara: kom
ihåg, att vintern är lång!»
Flickan klappade händerna av glädje, och knappt hade
dörren slutit sig efter fadern, då miss Fanny skyndsamt
drog den trebenta pulpetstolen fram till ett stort
valnöts-skåp. Sedan hon förmedelst en pall kommit upp på stolen,
ropade hon Georg till sig att hålla ljuset.
Bägges blickar tindrade av förtjusning då skåpets helge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
