- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol I /
56

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET

dom öppnades och hyllorna visade de grannaste rader av
citroner, apelsiner och renetter samt krukor fyllda med
druvor, konfektrussin och fikon.

»Är det icke roligt, Georg», frågade Fanny, »är det ej
vackert?»

»Jo, bevars... Men jag vet något ändå vackrare!»

»Vad då?» frågade Fanny förundrad.

»Du själv, Fanny, är mycket vackrare! Du är nästan
så vacker som min mor — dina kinder äro rödare än
äpplena, och dina ögon glänsa klarare än druvan där, som
<iu håller mot ljuset!»

Fanny log, men förklarade därjämte, att ehuru hon
tyckte, att också Georg vore bra vacker och mycket, mycket
snäll, kunde hon likväl icke säga annat än att skåpet ändå
vore det allra vackraste.

Fanny var blott elva år!

Men Georg var nära femton. Han såg icke alldeles
belåten ut med svaret, ehuru han hjärtligt skrattade däråt.

Just som de nu voro som livligast sysselsatta att i en liten
videkorg inlägga Georgs andel, inträdde herr Holmer och
förkunnade, att det började gry för dagen.

Georg sprang upp: han hade ju alldeles glömt, att hans
föräldrar kunde vara oroliga för honom, ifall Karolus icke
återkommit.

»Farväl, herr patron... farväl, söta Fanny — jag måste
skynda mig!» Och med korgen på armen stormade han ut,
nedför trappan, till bryggan, ryckte årorna ur skjulet,
lossade båten och satt snart ensam herre på den ännu i det
inre »sjudande vattenmassan, över vilken morgondimman
hängde tung som ett ogenomträngligt täckelse.

IX.

Bland de många trådar, vilka under denna natt
spun-nos och utspändes kring en liten rymd av den bohuslänska
skärgården, fanns en, som låg djupare och gick längre än
alla de andra.

Den tråden spanns i Nicolines hjärta.

Detta varma hjärta, som redan länge sedan upphört
att hava någon önskan för sig själv, levde och andades blott
för maken och sonen; men ju kärleksfullare det slog för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free